Zibit
Hm ja. Jag känner inte riktigt för att blogga så mycket nu. MEN jag har faktiskt gjort typ som en liten blogg där jag hade tänkt lägga upp bilderna jag målar. Det var faktiskt Jennifers idé (Och ja, det var hon som sa till mig att jag var tvungen att berätta för alla att det var hennes idé också) så mina damer och herrar, ni kan ju alltid kika in på www.zibit.blogg.se och titta runt lite. Vem vet? Jag kanske börjar skriva om massa skit där också, men just nu är det i alla fall bara bilder.
Btw, angående namnet så är zibit ett uttryck jag använt massa senaste dagarna, så det bara vart att bloggen fick heta så ;)
Saknad
Åh, jag sitter här och bläddrar igenom alla gamla bilder. Satan vad jag saknar Beta ibland. Alla människor där var så fina och snälla!
Det jag saknar mest är nog tryggheten, att kunna vara hur man vill liksom. Jag menar, vi gick ju till skolan i pyjamas flera gånger, då kan man ju lugnt säga att man känner att man kan vara sig själv :')
Hur som helst så skulle jag inte vilja gå tillbaks till dagarna på den lilla skolan, meeeen det bullrar ändå upp sig en saknadskänsla i mig när jag tänker tillbaks på den tiden.
Jag saknar trygghet. Men det ordnar sig. Jag tar bara så sjukt lång tid på mig att vänja mig vid såna här omställningar ;)
Youre simply the best
Tänk vad det finns härliga människor här i världen ;)
♥
-Jag såg mitt liv passera i revy-
Dagen har vart mycket händelserik må jag säga!
Eftersom jag haft väldigt ont i halsen i flera dagar så skulle jag idag besöka vårdcentralen för att ta lite prover. Det hela vart ju en mycket trevlig händelse ska ni veta...
Först så fick jag vänta i en evighet på att doktorn ens skulle hämta mig där jag satt alldeles rädd och ensam i väntrummet. När hon till slut kom så bad hon mig följa med henne och vi gick in i det så kallade "provrummet" där alla tester och såna trevliga saker tas. Det första jag fick syn på var alla äckliga nålar som låg på bordet så jag fick genast lite halvt panik och frågade damen om de skulle vara tvungna att sticka mig men "nejdå, det kommer vi verkligen inte behöva!" berättade hon så fint för mig. Det var ju trevligt i alla fall. Så sa hon åt mig att jag skulle gapa och så körde hon runt med en sån där jävla bommulspinne i halsen på mig så jag höll på att kräkas (Ja, jag fick faktiskt riktigt ordentligt med kväljningar där ett tag så det vart nästan, men bara nästan, lite pinsamt.)...
När vi var klara med det där snuskiga spytestet tänkte jag "Pjuuuuf, vad skönt. Äntligen klar med det här." Och då, DÅÅÅÅ säger kvinnan att "Nej oj, vi måste nog ta ett blodprov i alla fall!"
Liksom vadå IN MY FACE??? Här lurar vi små barn minsann!! SNACKA OM ATT FÖRSTÖRA MIN DAG!! UUUSCH!!
Men vet ni? Lite tårar och en stackars sjuksköterska med sönderkramad hand senare så var faran över. DESSUTOM så fick jag TVÅ tröstgåvor av de två damerna för att jag vart en sån "modig flicka" (liksom hej, jo tjena?) och tagit sprutan.
Livet är ju underbart ibland. Jag måste fasen ta och bli sjuk oftare!
Se bara så vackert. Jag vet att ni är avundsjuka!
Du lever bara en gång
Satan vad jag har blivit sjuk. Har vart bra jäkla seg senaste 5 dygnen. Ska typ äta penicillin och allt nu :/
Hur som haver så fick jag för mig att plocka fram penna och papper idag och måla lite. Så ja, här har ni resultatet av målandet denna gången ;)
Hmm, ja... Det var väl det antar jag ;)
Jag vet inte
Jag har fasen ingen aning om vem jag är.
Jag trodde att det här skulle vara så mycket enklare, att jag bara skulle komma och köra min stil, mitt race. Men gud så svårt det är. Varför tänker jag så här egentligen? Vad är det med mig? Jag har aldrig brytt mig förut, varför då bry mig nu?
Nu orkar jag inte tänka mer, jag bara kör på. Kör mitt race som förr för jag orkar inte bry mig.
Ingen förstår
Jahapp. Idag har man klippt sig. Denna gången klippte jag faktiskt inte mig själv, utan jag begav mig (för ovanlighetens skull) till Enköping och klippte mig. Jag fick värsta suget att göra något annorlunda, så det vart lugg nu igen. Men givetvis förstår aldrig någon hur jag vill ha det så nu ser jag ut som en fisk. Men aja, jag lyssnar på Scoobydoo-låten på jättehög ljudnivå så livet känns ändå helt okej. Aja, jag slänger upp en otroligt vacker bild på hur det blev...
Fast nu är det ju iofs uppsatt, men aja. Det växer ju
ut igen! ;D
Jag gav upp för längesen
Medan jag själv begav mig in till Uppsala så stannade min kära syster kvar i byhålan och bakade bullar. Efter ett tag trillade det in ett sms från henne där det stod att hon hade lämnat en bulle till mig på bänken. Finfint tänkte jag, men när jag kom hem möttes jag av den här synen/bullen/missfosterbakelse och ska jag vara ärlig så kändes det inte fullt lika bra längre:
En ond cirkel har jag hört
Haha, vad sämst jag är när jag tänker efter. För ett tag sedan började jag att inte uppdatera så särskilt mycket vilket ledde till att jag tappat nästan alla läsare. När man inte har några läsare så tänker man bara "värdelöst att skriva, ingen läser ändå, ingen bryr sig" men hallå där? Nu får jag faktiskt ge mig. Det är ju framför allt för mig själv jag skriver. Det händer jätteofta att jag skriver en text, kanske laddar upp några bilder och sen just när jag ska klicka på Spara & Publicera så bara raderar jag allt istället för att publicera - enbart för att jag tänker att ingen bryr sig.
Men nej, skitsamma om någon egentligen bryr sig, om någon läser mina texter eller kollar på mina bilder. Jag ska skriva när jag känner för det ändå! :)
Bara åh
Åh vad jag inte orkar vara rolig. Alls. Överhuvudtaget.
Ibland funderar jag verkligen hur mycket som helst på vem jag egentligen är. När jag tänker efter så förvirrar jag bara mig själv för jag vet egentligen inte vad jag har för stil, jag vet inte vad jag vill bli när jag bli stor och jag vet inte ens ett dugg om vad jag vill göra av mitt liv. Jag vet att jag älskar att sjunga, spela handboll, spela piano, spela gitarr och måla, men vad hjälper det mig? Usch så jag funderar och funderar på vad som ska bli av mig...
Förresten det där med stil, jag har nog nästan alltid tyckt att det vart coolt med människor som haft udda kläder, oavsett om de vart i min smak eller inte. Och jag har verkligen försökt att våga stå ut jag med, men nu har jag nog insett att jag ändå inte är mig själv. Jag kanske inte alltid har de vanligaste kläderna eller så, men det känns ändå inte som att det är jag liksom... Och hur ska jag egentligen kunna stå för något som inte är jag, utan mer någon annan?
Nej, jag ska bannemig börja använda saker som jag trivs i och faktiskt strunta i allt annat. För hur ska man annars hitta sig själv om man gömmer sig bakom något som inte är en själv?
ojojojdå
För jag är ju så bra på att vinkla kameran rätt.
Abu. Jag är så stolt över min lilla Jennifer som tvingat sig själv att städa och rensa ur garderoben idag. Haha. Särbarn.
Nej men livet är väl rätt fint nu...
- Datorn bränner mig på benen
- Min nacke känns helt cp
- Jag har ingen fungerande tv så jag kan inte kolla på fotbollen ikväll
- Jag har suttit och målat naglarna i en evighet idag för att sedan komma på att jag ska duscha senare vilket innebär att allt kommer gå bort.
- Jag skulle hoppa upp för en trappa här om dagen och trillade - två gånger - så hela benen är fulla med blåmärken.
Men som sagt, livet är fint ändå.
För jag nöter bloggen
Nej men allvarligt. Jag glömmer på ett ungefär att jag har en blogg, och ska sanningen fram så har jag knappt tid till att blogga nu eftersom jag jobbar. Men hur som haver så jobbar jag i alla fall bara den här veckan ut, så vi får väl se om jag lyckas komma igång igen efter det.. Men som sagt, vi får se. Jag bloggar ju bara när jag själv tycker att det är kul. Möhö.
Konsten att vara bäst på allt
Har du tråkigt? Om inte har du förstört hela meningen med mitt inlägg och kan gå och skjuta en myra, annars kan du allt fortsätta - jag tänkte nämligen dela med mig av ett av mina allra bästa något-att-göra-när-man-har-tråkigt-tips: Att blåsa bubblor med tuggummi!
Gör följande:
1. Se lite extra go ut och gå fram till någon i närheten och fråga (SNÄLLT!) om du kan få ett tuggummi:
2. När du lyckats övertala personen om att du ska få ett tuggummi pekar du på något bakom personen, skyndar dig och tar två tuggummin:
3. Stoppa dem i munnen snabbt innan personen kollar tillbaks. Börja tugga och se lite mysko ut också så att personen blir rädd och går sin väg (liksom hallå om du fått ditt tuggummi vill du väl tugga ifred utan den där irriterande parveln som står och glor?!) :
4. Har personen fortfarande inte fattat att den borde gå är det bara att ta till med hårdhandskarna. Gör massa störda miner:
5. Slaska runt med tuggummit i munnen och platta ut det på tungan:
6. Sätt tuggummit på tungspetsen och tryck ut det lite genom munnen:
7. Ta bort tungan från tuggummit och blås utav bara helvette så ska du se att det blir en finfin bubbla:
OBS: Håll fast tuggummit bakom tänderna, annars flyger det åt fan ska jag säga dig.
Tadaaa, där har du din bubbla. Känner du inte dig otroligt mycket klokare?
Raka maka fon
Är jag bäst på att laga hamburgare? .......
....svar ja.
Är jag fräschast?....
....svar ja.
Är jag smidigast?....
.....Svar ja.
Underbart. Livet är allt bra härligt.
Autumn leaves
Jag vet, det vart två olika vinklar. Blä. Men i alla fall. Jag gillar höst.
