Ingen förstår
Jahapp. Idag har man klippt sig. Denna gången klippte jag faktiskt inte mig själv, utan jag begav mig (för ovanlighetens skull) till Enköping och klippte mig. Jag fick värsta suget att göra något annorlunda, så det vart lugg nu igen. Men givetvis förstår aldrig någon hur jag vill ha det så nu ser jag ut som en fisk. Men aja, jag lyssnar på Scoobydoo-låten på jättehög ljudnivå så livet känns ändå helt okej. Aja, jag slänger upp en otroligt vacker bild på hur det blev...
Fast nu är det ju iofs uppsatt, men aja. Det växer ju
ut igen! ;D
Jag gav upp för längesen
Medan jag själv begav mig in till Uppsala så stannade min kära syster kvar i byhålan och bakade bullar. Efter ett tag trillade det in ett sms från henne där det stod att hon hade lämnat en bulle till mig på bänken. Finfint tänkte jag, men när jag kom hem möttes jag av den här synen/bullen/missfosterbakelse och ska jag vara ärlig så kändes det inte fullt lika bra längre:
En ond cirkel har jag hört
Haha, vad sämst jag är när jag tänker efter. För ett tag sedan började jag att inte uppdatera så särskilt mycket vilket ledde till att jag tappat nästan alla läsare. När man inte har några läsare så tänker man bara "värdelöst att skriva, ingen läser ändå, ingen bryr sig" men hallå där? Nu får jag faktiskt ge mig. Det är ju framför allt för mig själv jag skriver. Det händer jätteofta att jag skriver en text, kanske laddar upp några bilder och sen just när jag ska klicka på Spara & Publicera så bara raderar jag allt istället för att publicera - enbart för att jag tänker att ingen bryr sig.
Men nej, skitsamma om någon egentligen bryr sig, om någon läser mina texter eller kollar på mina bilder. Jag ska skriva när jag känner för det ändå! :)
Bara åh
Åh vad jag inte orkar vara rolig. Alls. Överhuvudtaget.
Ibland funderar jag verkligen hur mycket som helst på vem jag egentligen är. När jag tänker efter så förvirrar jag bara mig själv för jag vet egentligen inte vad jag har för stil, jag vet inte vad jag vill bli när jag bli stor och jag vet inte ens ett dugg om vad jag vill göra av mitt liv. Jag vet att jag älskar att sjunga, spela handboll, spela piano, spela gitarr och måla, men vad hjälper det mig? Usch så jag funderar och funderar på vad som ska bli av mig...
Förresten det där med stil, jag har nog nästan alltid tyckt att det vart coolt med människor som haft udda kläder, oavsett om de vart i min smak eller inte. Och jag har verkligen försökt att våga stå ut jag med, men nu har jag nog insett att jag ändå inte är mig själv. Jag kanske inte alltid har de vanligaste kläderna eller så, men det känns ändå inte som att det är jag liksom... Och hur ska jag egentligen kunna stå för något som inte är jag, utan mer någon annan?
Nej, jag ska bannemig börja använda saker som jag trivs i och faktiskt strunta i allt annat. För hur ska man annars hitta sig själv om man gömmer sig bakom något som inte är en själv?
ojojojdå
För jag är ju så bra på att vinkla kameran rätt.
Abu. Jag är så stolt över min lilla Jennifer som tvingat sig själv att städa och rensa ur garderoben idag. Haha. Särbarn.
Nej men livet är väl rätt fint nu...
- Datorn bränner mig på benen
- Min nacke känns helt cp
- Jag har ingen fungerande tv så jag kan inte kolla på fotbollen ikväll
- Jag har suttit och målat naglarna i en evighet idag för att sedan komma på att jag ska duscha senare vilket innebär att allt kommer gå bort.
- Jag skulle hoppa upp för en trappa här om dagen och trillade - två gånger - så hela benen är fulla med blåmärken.
Men som sagt, livet är fint ändå.
För jag nöter bloggen
Nej men allvarligt. Jag glömmer på ett ungefär att jag har en blogg, och ska sanningen fram så har jag knappt tid till att blogga nu eftersom jag jobbar. Men hur som haver så jobbar jag i alla fall bara den här veckan ut, så vi får väl se om jag lyckas komma igång igen efter det.. Men som sagt, vi får se. Jag bloggar ju bara när jag själv tycker att det är kul. Möhö.
